jag känner mig lycklig och fri

inom mig glädje bor

känner inte längre apati

går inte i trasiga skor

är inte längre dyster

poetens klagan jag ej känner

jo, jag har en syster

så har jag några vänner

livet mig äntligen belönat har

jag har det så bra och fint

tar tillvara alla dar'

livet inte längre ogint

ja, vad ska jag säja

kan det va' riktigt och rätt

jo, heja heja

livet lätt som en plätt

och om mig dysterheten tar

då jag med pennan rustar

ja, jag blir jäklarimig som en karl

jag stånkar och frustar

jag präntar de starkaste orden

jag spottar i näven min

det jävligaste på jorden

ty jag är ett hår av hin