Det kunde inte vara något fel på den metoden
Det fanns ju inga andra
Jo, några kompletterande, visst
Men det var inte metoden det handlade om och som gjorde att allt var som det var och blev som det blev

Prisman var felslipad och vinklad så att den även lite lurigt återspeglade, inte bara återgav det som tuben var riktad mot, vilket var dess egentliga syfte
Inte bara återspeglade, förresten, utan även förstärkte, förstärkte min egen rädsla och förutfattade bild

Detta fattade jag först senare då jag upprepade gånger efter att uttråkad ha lämnat kikaren för ett tag och sedan återvänt och inget hade ändrats i det jag kallade, där ute
Allt befann sig där min första tanke beskrev att det skulle vara, allt var exakt så , varje gång
Det var inte det jag tänkte mig

Min lilla kvarvarande kunskap sa mig att förändring sker oavbrutet, kanske bara i små steg men ändå
Allt blev rörigt
Det var inte bara nya linser och prisman som behövde införskaffas utan även fler kikare och teleskop
Och framför allt behövde jag mer kunskap, mycket mer
Om allt som fanns att betrakta
Och allt som behövde betraktas