Holger hade så mycket att göra den där natten till tisdag, med att Zappa mellan olika teveprogram, och titta på den en kvart här och en kvart där i timma efter timma att han glömde bort att sova och drömma att allt bara var en sådan där ombytlig dröm. När han väl stängt av teven kunde han höra fåglar snattra eller sjungande bry sig om sina revir. Det knäppte här och var i hans lägenhet och det gjorde honom osäker på om han kontrollerat att ytterdörren var låst. Han passade på att släcka lampan i hallen, besöka toaletten, tvätta sig och se sig i spegeln. Han kunde inte förstå vart hans år tagit vägen. Var det verkligen det ansikte som andra såg sitta ovanför halsen på honom? Själv hade han en helt annan bild av sig mera inombords. Bilden av en ung, vital, snygg och tilldragande individ. Det var nog en orsak till att inte se sig i spegeln så ofta. Och om det hände då och då, i alla fall snabbt glömma bort att han inte var tjugofem längre.