*Räven!Spring inte iväg ...
*Kanin! Spring inte ifrån mig ...
*"Rådjur!Snälla stanna !",ropade jag bedjande.

Han stannade !!!
Fuktiga ögon var djupt sorgsna.Vi stirrade på varandra.

*"Vänligen gå inte ... Jag förstår din försiktighet ...
det är i samklang med min.", sa jag tyst.

¤"Kan du verkligen förstå allt detta,vad jag går igenom varje minut
varje dag?",frågade han.

*"Du kanske inte tror mig,men hos mig finns uppenbarligen en tendens
att hamna i de oväntade fallen...och jag vill inte heller slå ut
gnistor från flinta. "

¤"Hmm...men du är bland de dina...".

*"Ytlig observation..."

Vi suckade samtidigt.

¤Han fortsatte,
"Nu när jag korsade vägen så klämdes mitt hjärta!Så många krossade paddor
och grodor...bara våta fläckar...efter dem."

*"Ja!jag har sett!Jag räddade en.Ena benet var skadat.
Nu repar hon sig i sin sjö.",mumlade jag hjärtligt.

Han böjde huvudet åt sidan och började klia sig.

*"Vill du att jag ska hjälpa till?",frågade jag försiktigt.

¤"Åh,nej!Dessa intima procedurer lämnar jag bara åt mig själv...
Jag vill inte vänja mig...Nu jag är ensam...utan mor och far.

*"Igår åkte jag här.Min väg korsades av en vacker vuxen hjort.
Han stannade bakom trädet och såg rakt in i mina ögon....
Jag blev förvirrad...Han kanske är din släkt?"

¤"Vad seger du?!Han har en sådana horn!!!Jag är rädd för honom...
...Dagen ser ut att bli solig! "

Vi följde med blicken från sida till sida.Stigande solstrålar
kittlade våra ögon.Vi skrattade.

¤"Nu måste jag gå..."

*"Jag förstår ...Trevlig dag ... MÅ GUD SKYDDA DIG!
...jag skulle gärna se dig igen..."

¤"Tack!"

Han skakade på svansen,sparkade en sten med klöven,log mot mig
och försvann sedan snabbt in i buskarna.