Världen var som den allltid hade varit och som den alltid skulle vara
Alla hypoteser var bekräftade sedan länge och teorierna låg där glasklara
Paradigmet, fulländat och sedan länge oemotsagt
Livet förflöt och inget oförutseende hände
Precis som det förutsade
Kontrollen var total

Blev mäkta förvånad då meddelanden kom att missnöje började sprida sig och att det upptäckts att en del bottenpelare hade börjat att spricka, till och med rasera
- Så kunde ju inte ske, det fanns ju inte med i planerna, tänkte jag
Det fanns heller inget tänkt kring hur sådant här skulle bemötas eller hanteras för det kunde ju inte ske
Alla ritualer skötte ju tidens små skavanker och yttringar och det hade alltid fungerat
Men detta var något annat, helt oväntat annat

Jag klev runt ett tag i det jag visste - i världen
Den verkade visserligen vara lite mindre än vad som var beräknat
Gränserna såg förskjutna ut
Men de höll i alla fall
Såg inget annat som på något sätt var utanför så som det skulle vara och kunde förklara missnöjet och pelarnas sprickor

Det slog mig då att jag skulle ta mig en titt bortanför det som kallades gränsen, om där nu någonting fanns kvar
Ta mig en titt på det jag fick se för ett tag för länge sedan då allt upprättades
Hade aldrig tidigare fått den tanken för den ingick inte i rutinerna och ritualerna
Och allt utanför det planlagda var ju inte tänkbart och fanns inte för här var ju allt och
Hela världen
Men ändå fanns tanken där

Så enkelt var det dock inte men det var en annan historia