Vad vet man om en getings värld. Egentligen.
Inte mycket kanske.

Men.
Den tjugotredje uti maj lämnade jag vår brygga med segelbåten, vår kära "Rissa".
Jag ämnade mig runt hemön Orust. Den är ganska stor, så övernattning är nästan en nödvändighet för en ensamseglare.
När jag sedan på kvällen i vår ankarvik släckte läslampan ovanför min huvudgärd i kojen ombord, fick jag se någonting, som inte borde finnas uppe vid taket i ruffen: början till ett getingbo!

"Aj, aj!" tänkte jag. "Där har en getingdrottning gjort ett arbete, som inte kan leda någon vart. Jag lurade henne med att ha ruffluckan öppen under några dagar".
Tänkte jag.
"Och sen seglade jag bara iväg!"
Men jag somnade trött och nöjd.
"Getingen får väl hitta ett annat hem!"

Nästa dag fortsatte seglingen med stort behag och vi lade till vid hemmabryggan trettioen timmar sedan vi givit oss av dagen innan.

Och.
Vem drar genast in genom ruffluckan, fulladdad med byggnadsmaterial?
Jo.
Drottningen som väntat. Drottningen av skeppet "Rissa".

"Han kommer väl åter! karl'n"