många nätters hängda måne
och den stulna handens syfte
tråcklad i myrstackens myller
O min kropp vet att den lever
den bleka rullar över raderna
av bänkar där de levande suttit
med klor gripande om livet
som om de skulle falla av
koppärrig tre dagar i moln
låter ljus tala till punkt
den sena nattens yta glans
leds ut ur lågande måne
den del av världen som går i moll
rasar ner i dagens minne
steg i gruset knaster på linjen
O den blinda ledan rullar
i nedan på knä på knä
låter redan vara gjort
gatorna lyser röda röda
med delade händer talar barbariet
reflexer går på is och vågor
med allt ljus rinnande ur
banar väg även när kriget är över
klättrar långa nätter
säg ditt adjö
O du tavla ramad innan målning
händerna är så små så små
magen rymmer oceaner
O måne förtrollad till groda
inte något man bara blir sådär
gungar likt en liten trähäst
barnens och de gamlas älskare
går ut ur solen
tar ett dopp i väster
med toppiga bröst
O gestikulera med hand och tunga
läk den lilla dag som är kvar
ett led i det omöjliga sedan
månljus tar steg omkring träd
myggor drar svidande in i granar
slö måne grå i synen torrt skinn
man kan läsa allt det skrivna i huden
ligger kvar som spår vid vägen
en tog två slog den tredje med fruktan
månens munhåla av sex torra bröd
sveper förbi tågfönstrens glas
handen banar väg i labyrinten
den grå stigen som lägger sig
du vet vem du själv går
man kan inte veta när och hur bara att
månens liv i skuggan av tornen
med yvig svans vi kallar det räv
O ditt namn säger oss ingenting
som ett bröd på jäsning
ögonen drar ut på jakt
spänner käkarna
att de små ska gå på tå
gör att tänderna landar i diken
kammarna läggs i byrån
mina myror får ro över natten
du går förbi för att du måste
O måne av rikt tyg
utan tråd och tröst
utan dag utan dag
släpa din sargade vinge
genom törstiga vetefält
utan sång och sång
utan dag och utan dag
tråden går från träd till träd
bryter ögonens skal med vin
O hör dessa bin
människans brinnande längtan att gå under