Det går aldrig bra att rita upp
en resa
i den verkliga geografin
baserad på de perfekta
vänliga
gästfria och soliga platserna
i mitt huvud
En atlas så bedrägligt poetisk
utan förankring i verkligheten
Varje resa ser ut att överträffa
de tidigare
katastrofala förflyttningarna
Poeter borde aldrig resa någonstans
är min erfarenhet
Man kan hellre sitta tryggt i huvudet
parkera kroppen någonstans bekant
medan man strövar omkring i nya
poetiska landskap
Där går man vilse med ett leende
helt oberoende av alla dessa förskräckliga
transportmedel med ett kaos av främlingar
som struntar fullständigt i den sköna
poetiska balansen
hemma i mitt huvud