jag vet inte hur vi
alla hamnat på Nemoland

men jag speglar mej i
Brunos solglasögon när
Dylan talar om ett
pris han glömt

Shakespeare odlar ett tåg mellan
Jupiters inre månar som
dadaisterna slänger namn ifrån

och Zeus har bytt ansikte med en
kvinna på indica
vilande däremellan