Persiennerna är min hud, för jag har ingen egen
Min kropp har flutit ut i hela lägenheten
Att få besök är för intimt, det är lika hemskt som att ha sex med dig
Jag har låst dörren (alltid) går sällan ut
Bara när jag ska till Biblioteket eller Bokhandeln
Och då drar jag upp huvan, lägger i hörlurarna och vrider upp volymen
så jag ska slippa lyssna till Nykarlebys hesa andetag
Jag vill inte se människor, för människor och relationer gör så ont
(Du har förstört mig)
Mamman med barnvagnen, barnet på cykel, alla är glada över våren
men jag vill inte höra unga hjärtan slå i takt med tomma ballader
Jag avskyr vårkänslor
Och nu, när jag går över torget får jag sån lust att ställa mig upp och skrika
att sex är det samma som ångest och att vänskap är kärlek,
den sanna kärleken
Men jag gör det inte
Jag vänder tillbaka, öppnar dörrarna till Biblioteket
och den vita rena helhet som bara finns mellan raderna i vissa böcker
Jag fyller min väska och går hem över gatorna jag en gång älskade
Jag stänger min dörr, drar för persiennerna i köket
Och sätter mig på golvet med Ulrika Nielsens bok Undergången
En tekopp kallnar bredvid mig
Jag har skavsår på hjärtat