Föreställ er den fullständiga ensamheten,där ingen känner er,och ingen ens lägger märke till er existens.

Ni har ingen pliktskyldighet mot någon och ingen har det till er heller.

Denna lyx är vad man med rätta kan benämna "frihet" i ordets rätta bemärkelse.

Allt vad man däremot förbinder sig vid människor och materialism,blir till sist ens sociala bojor,där alla vaktar avundsjukt på varandras tillgångar och njuter illasinnat av andras bördor och motgångar,samtidigt som de pratar illa om varandra,ljuger och bedrar.

Det måste vara helvetet med alla dess djävlar,där alla bara sitter och vaktar på att någons svaghet skall yttra sig i en känsla.

Man kan därför ibland se hur hopens avundsamma blickar följa den solitäre hjältens vaksamma steg tills hans ryggtavla blir mindre och mindre,avlägsnande sig borta vid horisonten.

Ensam är man ett med alltet och ävenså en Gud om du så vill.