Nog kan jag finna zen

i mossan på en sten;

i spindelnätets mandala

kan jag med Arachne samtala,

när jag via dess tunna trådar

andra världar skådar.

Visst har lärt min läxa 

att ingen mossa kan växa

på rullande sten

ty ingen finner zen

som ständigt är på rullande fot.

Idealet är att utan knot

kämpa med livet likt Sisyfos

innan det för alltid far sin kos.

Kanske väntar oss då

ett annat nät att koppla upp oss på

med en annan spindel i centrum

när vi lämnat dödens väntrum.

Och snart nog täcks vårt minne 

med mossa och raderas ur världens sinne.

Men ännu kämpar jag så eftertryckligt

och man får anta jag är lycklig. 

Nog skall jag finna den mossiga sten

att vila på en gång när timmen blir sen.