På landet är dagarna långa sömniga.
Natten är stjärnhimmels hetta.Vinden är fuktig,frisk
blåser från havet.Trädtopparna oroliga av lekfulla
vindars beröring. Björkris tittar in i öppet fönster.
Morgontystnaden på ön kan inte jämföras med
något annat.Ibland avbröts den av måsarnas skrin.
De skriker hysteriskt ...Varför?
Skönt att vara nära vattnet men det överför nattens
ljud.Någonstans i huset prasslar något.
Sommartupplur kommer igång.

Efter långt uppehåll tittar grannarna på varandra
förläget förbindligt.Hälsningar till höger och vänster.
Under de sex månaderna av frånvaro lägger man märke till
hur de förändrats.

Man ligger halv vaken...i huvudet är tomt och fint...och
kroppen är så önskvärd .Man rör med ena fotens tår .
Man småler och sträcker på hela kroppen.

Och plötsligt greps man av sådan ofattbar glädje!

Man hoppar ur sängen och för att inte väcka de andra
flyger man förbi på tå nedför alla trapporna och direkt ut i havet.
Man plaskar, simmar och sedan lugnande lägger man sig på det
spegelblanka vattnet och tittar på morgonhimlen.
Vattnet smeker ,kramar och leker.
Hår som sjögräs flyter ut på vattnet.Den uppgående solens strålar
faller på ansiktet.Ögonen pressas hårt av nöje och kroppen
slappnar av i fri underström .Man vaknar upp och man
är redan en kilometer från sin strand.
Känslan av lätthet i kropp och själ lyfter i luften.
Hela världen placeras plötsligt i dig.

O! Känslan av att flyga är ett häpnadsväckande märkligt tillstånd.
Inuti i bröstet växer ut vingar...Enorma ...de bär dig...
och finns ingen kraft att stoppa det...Och tillfredsställelse
överstiger all sötma som någonsin uppfunnits av människor.

Ingen kropp eller önskemål bara Full Eufori av Andan!

f.f