rör sig
i momentum

på ytan
i djupet
i solglittret

grumlas blicken
av saltstänk och tårar

det finns ett sänke

i henne

ombytlig
omärklig

under ytan diktar hon

villkorslöst

oroshinnan
mellan
henne

och

den böljande azurblå famnen
lockar inbjudande

hon längtar

efter vila

i fokus
viktlös

vill hon
vaggas

vila
i stiltje


strömmarna
dansar förföriskt i bråddjupet


hon är

som ett skummande hav


© Maria Marängsviss, 12 juni 2017