Linnea, Linda, Lina, vad hon nu sa att hon hette lassar upp sallad på ett litet fat. De står i lunchkön och det doftar stekbord, lök, uppblandat med små toner av hennes parfym. Sommaren har värmt upp lokalen, stillastående luft inomhus men det är ändå svalare än vad det är ute.
"En rostbiff" Lisa, Lotta, Lena beställer av killen bakom glasdisken. Han ser över på Richard med sina buskiga ögonbryn, säger inget utan låter sitt skeptiska ansiktuttryck vänta ut ett svar från honom
"Ja, öh, rostbiff här med" Inget svar, men han accepterar som tur var deras beställning och svingar upp lite köttbitar på två förberedda tallrikar och ställer upp på disken.
L:et fortsätter framåt, mot kassan och Richard följer efter
"Jag tar båda" säger hon till tjejen i kassan. Betalar.
"Nice" säger Richard, för att bryta den obekväma tystnaden. "Jag skulle tagit något dyrare"
Uruselt skämt, men Lea, Lovisa, Laura skrattar till. "Du får betala nästa gång"
"Skulle inte du ha något att dricka?" Tjejen i kassan pekar på hans tallrik, anklagande över att något saknas där
"Jaha, oj" Richard ser sig omkring. L:et bredvid pekar till starten av kön "Därborta har du drickan, jag sätter mig så länge"
"Yes"

Richard tar sin bricka, går mot kö-riktningen, ser kökschefens himlande ögon när han passerar åt fel håll. Det är intressant med den typen av servicepersonal som tydligt visar att deras jobb hade varit perfekt om de bara sluppit kunderna. Lite som onda skurkar i bondfilmer - de har en perfekt plan för hur dagen ska fungera men så dyker du upp och genom din blotta existens sätter käppar i hjulet. "Och jag skulle kommit undan också, om inte ni hade lagt er i!"
"Ursäkta" Richard tränger sig mellan två killar i kön, snor åt sig en ramlösa "Tack"
Han vänder sig ut mot restaurangen och L-någonting-A måste rört sig från kassan. Han ser henne inte, och tar några tveksamma steg framåt. Det är många bord. Hon var blond? Eller? Ganska säker på att hon var blond. Han tittar runt i lokalen och det är som sagt många bord, fortfarande ett och annat är helt tomt så hon måste satt sig vid ett själv, men vilket. Blond, 95% säker på att hon var blond. Visst hade hon något svart på sig? Ett varv till med blicken och han ser henne, blond, svart tröja, bord vid fönstret mot utgården. Han pustar ut, krånglar sig fram med brickan och försöker att inte välta den där flaskan ramlösa som guppar förrädiskt på hans bricka. Slår ner brickan på bordet



"Sjukt mycket folk här"
Killen som slår sig ner har mörkt, rufsigt, hår. Skjorta. Ser normal ut, men är uppenbarligen inte det.
"Ja..." Linnea svarar. Killen ler som en galning så hon känner att hon måste fortsätta "är det alltid så här mycket folk på helgerna?"
Han skakar på axlarna "Jag antar att du har bättre koll på det än mig." Han ser ner på hennes tallrik och en våg av panik fladdrar till över hans ansikte "Äter du paj?"
Linnea hinner inte ens börja ignorera frågan innan någon ropar till bakom henne "men där är du ju" En tjej i ljusbrunt hår och mörk skjorta kommer fram mot deras bord "Jag satte mig där borta, hej vem är du?" Hon låter irriterad, sträcker fram handen till Linnea. "Öh, Linnea" "Jaha, trevligt, jag är Anna" Killen framför ser på den här Anna som uppenbarligen är hans skötare till Linneas paj och till Linnea igen innan hon fortsätter "Eller vill du sitta här Richard?" Richard skakar på huvudet "Nej alltså, jag trodde det var fullt" får han fram innan han reser sig, drar åt sig sin bricka och slår ut ramlösan över Linneas knä.