kroppsdelarna
strör ut sig, så långt ifrån
en lösning


leendet på

skinnet av,
åtta centimeters
stilettklackar i handen / djupa sår
på skålarna

vad var det nu
jag gjorde



««


skål,

ett ursäkta; grön
heineken vid porslin
lite puder på det blanka
en xanax under tungan och jag
är good to go


, igen
entropi


möter ångest
i dörröppningen
kommer du ihåg

när vi senast
sågs


»»


rosé och champagne
vi dansar i rymden

hjärnan expanderar
kanske
exploderar
universum har inte längre
ägt rum
och
kullerstenarna vibrerar
var det därifrån

jag kom
det är iallafall
dit jag ska




mina pupiller / vill
jag inte längre / veta av




»»


de bekanta, förnamnen,
exen, du

hur de tittar på mig
alla dessa troende själar
som ser något vilset
hur ber jag
om hjälp för det jag inte vill förtälja

krampar handväskan
skyddande hårt

jag tror jag dör här, ikväll
ni behöver aldrig
söka mig
igen