Hon. Den vars skiftningar påverkar. 

Han. Som en historia i böljande hav. 

Alltid nära. Aldrig nu och här. Trodde 

som barn att livet snurrade 

runt mina hemmagjorda fingrar

som vuxen trådarna 

inristade 

Kropp så van vid sorg att lättnaden 

är utan skor spretig planlös 

Det är svart svart men inte fullt 

fjärran  det glädjerika

innanmätet ruvar som om mitt jag 

är mer av jag - din förhoppning 

i knän som blöt tjock gröt minsta näring 

försmak gav mig livet mina fötters iver 

ut ur springan  

I natt har duvans

vinge spridit mig längs livets skiften 

som om är i allt och ingenstans 

vadar vadar men når inte 

genom vattnet speglar sig livet naket 

skriker inte längre inte ork 

ingen kraft trots det prövar foten bottens 

skiftande underlag undviker det vassa 

i någon slags rytm framåt framåt 

Fasan så oerhörd att kroppen fasat ur 

vardagens entoniga rörelser befrielse 

sångerna långt därinne i någon slags 

mogen övertygelse om att mina skiften 

är långt från över 

att det är början