Två av bussarna i senapsgula ränder nerför 

berget åska i dallrande värme. Det ringer ringer 

ropar mamma ska du inte svara 

Hon övar med munnen utspänd spegeln 

fastspänd över tonårsvärlden 

Modellbyggsruiner framtidsutsikter flera år

senare alltid minnas mammas

gestalt över mellanstadiets skolgång - den 

riktigt sanna stolthetens rinnande safter

ett väsen som ett ljud av dallrande 

beundran. Min mamma- den vackra den 

goda.  

Lärarinnan. Med Aaltovasen apelsinerna 

det ljust ljust blå som kunde vinna över väninnorna 

de allt blekare. Benen som drogs hem till det där

rummet där världen utvidgades- politikens vardag 

diskussionerna huvudpersonerna det som drog 

historien framåt livet i nyanserna mellan det

svarta och det vita. 

  aldrig glömma spännvidden aldrig 

missa de små gömda kornen [lurar]

växer blir till. I  Tillblivandet. Mitt jag.