Redan medlem?
Logga in
Omarbetad text.
Sjukhuset (Sylvia Plaths sista strid)
I det tysta rummet, där människor lagas lades jag på bår Ur ett mörker, blev ett ljus så upplyst En man, några år och fyrtio med vita handskar och lång rock skar stora revor ur min trasiga kropp Där var min själ, så naken så utfryst och till allmän beskådan Mannens blick med ögon så djupa manade till lugn o hopp inför den kommande friden Jag är en trasdocka på väg till sanningen i mina ord som talar
Fri vers
av
StinaJ
Läst 557 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2017-06-03 00:02
|
Nästa text
Föregående StinaJ
Senast publicerade
Ett steg före Våren One step ahead Morgon Det börjar märkas Bortblåsta ord Mitt hjärta Skapargläde Se alla |