Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Omarbetad text.


Sjukhuset (Sylvia Plaths sista strid)

 

I det tysta rummet,

där människor lagas

lades jag på bår

Ur ett mörker,

blev ett ljus så upplyst

En man,

några år och fyrtio

med vita handskar 

och lång rock

skar stora revor 

ur min trasiga kropp

Där var min själ,

så naken

så utfryst

och till allmän beskådan

Mannens blick med ögon så djupa

manade till lugn o hopp

inför den kommande friden

Jag är en trasdocka

på väg till sanningen

i mina ord som talar




Fri vers av StinaJ VIP
Läst 557 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2017-06-03 00:02



Bookmark and Share


  henke_r
Sylvia hade varit ytterst nöjd med denna text. Riktigt fin!
2017-06-05

  Erik Hall
Stark och välskriven dikt!
2017-06-05

  Marita Ohlquist VIP
Stark text som får mig att tänka på hennes psykiska ohälsa och senare hennes självmord!
Har inte läst något av henne, bara om henne.

2017-06-04

  ResenärGenomLivet VIP
Berörande text...bra skrivet...
2017-06-03

  Valter Örn VIP
Skildrar initierat hur en människa känner sig utlämnad till sjukhuspersonalen och kan inte göra något själv utan får förlita sig på deras hjälp.
2017-06-03

  Lars Hedlin
oerhört bra och i beröring :)
2017-06-03

  ULJO
En text som bara måste bokmärkas
2017-06-03
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP