Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

som en blåst dröm




Det är en vanlig dag, varken vacker eller ful, mer eller mindre och inget särskilt att bli upprörd över faktiskt. Feministen drabbas ändå av psykos när tuggummibubblan spricker som en blåst dröm i stadens kärva klimat. Allting känns bara så jävla kränkande.

Terapeuten hyperventilerar när feministen inte vill leka med Smurfarna som står uppradade på skrivbordet. De ska symbolisera hur lika alla är innerst inne nedanför himlen, ändå fräser feministen åt de blå figurerna eftersom de verkar nöjda.

Det är inte en vanlig dag, då verkligheten drabbar samman. Det är tur att ingen ser feministen tugga tuggummi, snacka politik och smiska Smurfar, samtidigt som terapeuten ligger på divanen i sin önskan om att återskapa livmoderns trygga boning.

___________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 302 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2017-06-03 14:48



Bookmark and Share


  Marianne Räf
Tillvaron i livmodern brukar va´ rätt
djävulsk, tror jag : trångt å ovisst!
Nä, tacka vet jag stunden efter förlossningen ! Som jag minns
det, en väldig Lättnad å frihetskänsla!

2017-06-03

    Elisabeth Nilsson VIP
Skarpa iakttagelser av samtidens tänk, med lite svart humor. Fortsättning borde följa:)
2017-06-03

  lodjuret/seglare VIP
En som samlade på smurfarna verkade besviken över några saker. De som fanns var samlare av damm och att en del verkade saknas. Smurfar med varsin landsflagga att vifta med (över 200) och att få av dem sågs utöva sporter i vatten. Att verka få samlingen komplett var även det en som bedrövlig tanke... En annan har texten läst och lagt till sina samlingar.
2017-06-03

  henke_r
Ball text! Ibland borde man lägga tillbaka somliga individer i livmodern för rekonstruktion. Du borde skriva om det och låta det bli en uppföljare till denna text:)
2017-06-03
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP