Poeternas flöde här är inte helt olikt den politiska scenen i Sverige. Poeterna är som politikerna som slåss om väljarna (läsarna) och en del gör vad som helst för att få några röster (applåder). De flesta har sin 'väljarbas' som är lojal mot dem och vice versa. Men när nya politiker dvs poeter dyker upp med nya ideer kan ordningen bli störd. Annars rullar det bara på: det bildas oheliga allianser, det förtalas, baktalas och övertalas, det förnedras och det hedras, det hyllas och överdrivs, det predikas, tilrättavisas, det sprids lögner och attackeras verbalt, det hotas, det flirtas och det dejtas, det klagas, anklagas, anmäls och blockeras, det gråts, det skrattas, skriks eller bara hålls tyst.

En del har flera hjärtefrågor som de ständigt driver,

andra endast om ett enda ämne skriver.  

Vissa talar/skriver lite och sällan, vissa mycket och ofta,

vissa är grova och hårda, vissa känsliga och softa.

Det snackas mycket, och mycket av det som sägs är bara skit,

inte minst när det gäller politiker och deras politik.

En del spelar om och om samma gamla partiprogram

Men visst vore det dumt att dra alla poeter över samma kam?

Ibland undrar man själv vad i hela friden gör jag här 

Inte fan kommer jag nånvart med min politiska karriär