Människan som sitter utanför butiken stirrar på mig. Jag har ingen aning om personen är arg eller ledsen eller desperat. Kanske borde jag springa vidare. Kanske skulle jag ändå stanna upp en stund och godhetsbomba mitt karma med några lyckoslantar.
Jag står fortfarande på samma ställe, funderar på hur jag ska göra, men ingenting händer. Klart jag får adhd, inte är det särskilt märkligt eftersom jag blir livrädd när jag ska ta beslut i rampljus. Det är liksom inte varje dag man blir uttittad, då mjölken är slut i kylskåpet.
Tellus snurrar. Det är bara det att jag blivit utbränd av att haft adhd en stund. Jag lägger mig ner för att vila, men jag tar stor plats i rymden när jag sträcker på mig och skriker efter en oas. Klart jag blir mosad när en idiot tror rabattkupongen är ett horoskop.
________