Sent omsider läggs iverns blad under kudde 

han är inte här. Känner oss inte. 

I den stillhet som är nåden vilar möjligtvis en insikt.

framöver. 

Orden sviktar fram 

och åter hälsenan drar vinden flämtar 

sedan bläck i strimlor sedan djupa 

pölar sedan täckt av bläck 

mitt öga fram och åter. 

Vinden kommer vinden mojnar