Jag har alltid känt mig onormal i en värld som jag då trodde var normal.
Nu har jag insett att världen runtom mig var onormal och att jag var normal.
Vad är då normalt? Antingen är alla normala eller ingen. Det normala är individuellt utifrån person till person.
När man möts på ett djupare plan, då växer vänskapen. En finns kvar och vi växer tillsammans, en är ny och jag förstår nu att vi mötts för att hjälpa varandra. Därför känner jag mig normal nu. För den onormala världen förut handlade bara om yta. Jag hatar att prata bara yta. Så dom jag trodde var normala då, är idag onormala i mina ögon. Fast dom är normala i sin värld.
Nu äntligen kan jag känna mig normal, i min egna normala värld! Och du är normal i din egna normala värld!