Knäck knäck
knäckebröd
i ett skolkök

tänder tänjer
tar sig genom

mors
mattanters varma
slamrande leenden
runt rödrusig
pojksjäl

ta smör på brö pojk
till hösten
börjar du skolan

rastflickor
pratleker
skutt lätt
i bollstuds mot vägg
och jag får va med

hoppar rep
hoppar in
hoppar ut
bro bro breja
till det nya

nu äntligen
skolfin
självskutt
solmogen in
förstakladdare

bedrift
bekräftelse
beundran
bränd boll
bejaka

ta lyra
varva varva varva

dina ögon
som tennisbollar
citroner

gapar som
fiskmunnar
ett hav i vardera
men utan
gälar

jag kunde inte
andas
när jag skrek

ljudvågor
bildar nuets
eviga mönster
i utedassets
soltorkade blodvägg

han satte knät emot
jag hörde knäck knäck

satte knät
så armbågen
knäck

han hade satt knät emot
så min armbåge

jag fick
hämta armen
bakom ryggen

dina ögon
jag drack
i min trasighet
klunkvis
av din
lammullskofta

vi tömde då
varandras
brunnar
av blygsel

men hittade aldrig
allvarets gräns
in mot leken

du står där än
i stilla ömkan

jag skriver
mitt sönderfall
och min smärta

i din blick
du min allra första