jag är lätt att tycka om, jag är lätt att se på, jag är pratglad och skrattar mycket.
jag är svår att tycka om, jag är svår att hålla kvar, och sen när du har mig så vill du inte ha mig mer.

jag är lätt att hålla vid. jag pratar om allvarliga saker och stöttar. jag gråter när det behövs och jag skrattar när det är läge.
jag är svår att hålla vid. jag delar för mycket av mig själv alldeles för tidigt och tar in allt som är den andra och blir lämnad som ett eko av den som lämnat.

jag är lätt att hålla hand med. mina händer är som sammet och skriver fina ord. mina läppar är kyssbara och viskar lovord i den andras öra.
jag är svår att finnas med. blundar för allt som inte är vackert och det som är det, vackert, är allt som finns i mig. tills jag förbrukar det allt och det som är kvar blundar jag för.

jag är lätt att älska. jag ger allt jag har för den andra och blir helt dedikerad till en annan. jag kysser pannan på den andra och jag dricker kaffe medan jag beundrar den andra. jag ser vacker ut när jag sover med mitt hår sprätt ut över kudden och rosiga kinder. jag är lätt att älska. för jag hummar den andras namn som gospel och målar om mitt rum i färgen av den andras ögon.
jag är svår att älska. kan antingen vara på distans, eller kan du vara för nära. jag blir rädd för ofta och jag blir alltid arg när jag är rädd, det har jag fått från min mamma, och det skrämmer mig. du måste gång på gång berätta för mig att du vill ha mig, och i slutet kommer det inte vara för att övertyga mig, utan dig själv. jag blir tillbakadragen på en sekund och förväntar mig att du ska koppla direkt varför och trösta utan att veta vad som är fel.

jag är lätt.
jag är svår.