Jag slutade vässa pennan
Så skönt att blunda och glömma

Tillflykten ner på ett papper
Förvandlades till tunghet

Så många ord, känslor och drömmar
Sönderrivna och förlorade

Stapplande rostig i sinnet
Väcker jag lusten att skriva

Man kan aldrig blunda hårt nog
För att glömma allt man är