Din mur rävslickande i spjut 

som drar spets in in ljuden 

parad med lätena från skinn 

tjoho. Fjärde stycket. Omtag. 

Evighetens glöggar dansar vals över 

stuprännorna om ändå 

liten tulta go naiv trippandes lätt över 

taken jämsides  

de klagande liljorna till vila nattens

tyngd i blickarna jag aldrig skänker 

ryt högt du måne kapa I 

banan inte blevo hörd ens 

släpad över golvet vid mitt ovett 

mitt hårs rötter längtandes straffet 

det är världen som slutat dansa 

vickande ekon av min projektion 

rådjuret som stoppat upp sig själv 

i åsynen av mig mig i skogsbrynet 

så stilla har stillhet stått, på tå.