Där lyser några rosor
vid ödetorpets grund
jag stannar där och vilar
vid stenarna en stund
och ser på några rosor
som likt en sista glöd
spirar mellan stenarna
vid härd sen länge död

Här fanns barn som lekte
så glatt i sommarens tid
och plockade små blommor
på ängen här bredvid
violer och små sippor
och ängens fagra gull
de plockades i glädje
men mest för någons skull

Här bodde nog de arma
dock nöjda med sin lott
de visste ej om annat
ej heller annat fått
men kärlek fanns till alla
hos gammal som hos ung
och modern lärde barnen
att ära gud och kung

Av fattiglandets stugor
finn ej så många kvar
jag jämför med den välfärd
som vi nu alla har
jag fortsätter min vandring
men tanken dröjer kvar
vid torpet och de rosor
som sista glöden bar

(Copyright © ULJO)