Vi ömkliga boss,
vi släcker vårt bloss
och kryper
i sörja,
vi dryper
av smörja
och skriker på nåd
men kastar vårt råd
ner i dynga.
Om livet kan tynga
så lyfter vi lugnt
alltför tungt
tills vi sprack
och ropar vårt tack.


*
Dikten uppläst



-Liten Poetik-