Han kör sin mc hårt om natten
långt bortom skratten musik på håll...i sin kontroll
likgiltig över livet med en längtan till det som fanns...
Det han hade som var hans allt.
En gång var jag som han hängde bilen ut i kurvor om natten drucken trött
med en sorg större än allt som fanns.
Han kommer till mig ibland lutar sig mot väggen som att han blivit slagen
hårt och kallt.
Jag är färgblind och hade inte kunnat leva utan havet säger han
det glimtar till i blicken det finns ett hopp där någonstans...