Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ingår i samlingen 'Godnattsagor'


Hunger

Död, ikväll dör flickan. Hon är död igår och jag var imorgon, då var jag, då är jag, hon. Ikväll dör det gamla barnet, huden spädbarnsföråldrad i rökhosta och ekan tjärades för sent. Ljudet når trumhinnan inifrån, nersjunken i sängen. Ögonen öppnas neråt, jag öppnar dem täckt i lakan. Dunkel reflekteras, visas genom linsen i sidled, först, först uppochner sist. En vän, en gammal vän, en vän för länge sen, berättade, nej, sa, sade, förtäljde, vad heter det, för länge sen, sedan, sedan? Han, om det nu var en kvinna, förklarade att de inte ville något ont, att de var onda. Ikväll somnar eller var det vaknar eller var det dödföds eller var det någon till ljudet av den. Jag ser det, om minnet inte sviker och det var en den, sitta, huka, hulka?, på sovrumsgolvet. Boken känner flickan igen från sin ålderdom, den modern hade uppslagen i knät, ihopslagen i sitt sköte, när hon brann. Mannen står på huk med huvudet sänkt, ber, uppsänkt, nertryckt som en katt lapande i bokens sidor. Orden fastnar på den sträva tungan och försvinner ner i strupen. Orden försvinner och lämnar efter sig ingenting, intet, där allting ryms och har en mening. Orden försvinner, sedan bokstäverna, sedan orden, ordet, ord, ord är också ett ord liksom ordet och orden. Jag hör varje bokstav ramla ner i magsaften, oräkneliga liv, i magsäcken, jag bär minnen i en säck, hulkar, hon kräks och han skriker, hulkar, han kräks och hon skriker, han är en skugga och står lutad över boken, sängen, han är min moder som brann med boken i sitt knä eller inte sköte, hon är min far som var död, hon står vid sidan av sängen och tittar ner på mig, han står vid sidan av sängen och tittar ner på henne, flinet klyver ett sårigt och infekterat ansikte, ögonen skelar apatiskt, osynligt framför, munnen döljer det blottlagda mörkret, den är öppen, en projektion av mitt eget ansikte, på ett ansikte, jag blöder, hon visar mig boken, hon särar på benen och visar mig boken utan ord, han särar på läpparna och visar henne allt som ryms utan mening, intet, ingenting, allting, alltid och aldrig, all tid är intet, projektionen blöder, blöder igenom, fläckar, han skrattar och hon skrattar och hon skrattar med mig och slutet närmar sig.




Fri vers av throughsenses VIP
Läst 185 gånger
Publicerad 2017-06-11 21:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

throughsenses
throughsenses VIP