Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ingår i samlingen 'Godnattsagor'


Kapitel 15, vers 3

Jag vet inte var jag är men jag känner henne jag vet att hon äger en kanin och hon frågar om vi ska gå och titta på den eller hälsa på henne och det är mitt i natten eller om det är jag som vill det jag vet inte men det var i alla fall vad hon sade eller det jag tänkte. Kanske var vi hos min mammas syster i ett hus eller en lägenhet på en plats jag inte känner till eller som jag kanske känner till men som jag inte kände igen i mörkret i lampskenet som om jag varit där tidigare men inte kunde urskilja detaljerna eller ge objekten i mina ögon en mening eller personlig betydelse för att väcka minnet till liv eller om det var plural det har jag faktiskt glömt. Där utanför på gården stod vi och vi pratade om hennes kanin som finns eller i alla fall fanns i ett annat land men just ikväll är vi inte ens där men jag vill ändå se hennes kanin jag vet inte varför men det känns viktigt som att någonting håller på att glida ur mitt grepp eller om det var mitt synfält och jag frågar och hon svarar jakande i denna värld som inte är verklig men som trots det ändå rymmer en verklighet som vägrar att släppa sitt grepp eller om det var sin blick. Det är till slut ljudet som sliter allt ur sina fästen ett vackert ljud som kanske är en sång och hon står där framför mig och vi pratar om hennes kanin och ja vi kan gå hem till henne och titta på den och så står hon inte framför mig och gården och huset eller lägenheten som i någons minne tillhörde min mammas syster finns inte och jag existerar inte längre där jag står utan skönheten sliter min kropp i stycken ögonlocken känns tunga kanske tyngre än de borde och av känslan att något skulle gå förlorat om jag inte fick se kaninen finns ingen känsla kvar utan endast ett minne som jag inte med säkerhet kan säga existerar eller ens existerade men jag vet att det var i ett annat land och jag vet att minnet kommer att blekna och avta tills det inte längre koms ihåg eller erinras och därmed aldrig existerat och den påminnelsen väcker en känsla av förlust som just i detta ögonblick känns outhärdligt men snart så finns ingenting kvar utom den där förnimmelsen av att du för länge sedan varit just där just på den platsen.




Fri vers av throughsenses
Läst 159 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-06-11 22:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

throughsenses
throughsenses