Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fibblade om den här lite, så EXPRIMENTET blev tydligare!


Inget rasar

Richard hör sig själv säga något. Det känns som att han är pånyttfödd, som att han tonat ut och kommit tillbaka. Det är något bekant med mannen som står framför honom. Han kan inte sätta fingret på det, men som att han träffat honom förr, på en bar någonstans kanske. Något med ögonen. Bekant. Sen han vred sig om har han stirrat på Richard som ett rådjur stirrar på lyktorna från en bil.

”Jag… ska inte vara här”

Mannen mumlar det, ögonen tickar över Richards ansikte i förvirring, som två låsta sekundvisare på en klocka, fram och tillbaka utan att komma någonstans. Nästan samtidigt slår Richard och mannen ut varsin arm, en reflexmässig handskakning. Richard sluter sin hand över mannens, känner att något ligger däri. En papperslapp. Han vet redan vad det står.

”Inget rasar, teg ni”.

”Jag… Ska inte vara här”

Mannen säger det, innan han tynar bort. Richard hör ljud bakom sig, vrider sig om och ser mannen igen. Den här gången slår det honom, varför mannen är bekant. Det var så länge sen han såg en spegel. Det var så länge sen han såg sig själv. Richard kan inte hjälpa det, utan han säger

”Jag… Ska inte vara här”

”Inget rasar, teg ni”.

Mannen mumlar det, ögonen tickar över Richards ansikte i förvirring, som två låsta sekundvisare på en klocka, fram och tillbaka utan att komma någonstans. Nästan samtidigt slår Richard och mannen ut varsin arm, en reflexmässig handskakning. Richard sluter sin hand över mannens, känner att något ligger däri. En papperslapp. Han vet redan vad det står.

”Jag… ska inte vara här”

Richard hör sig själv säga något. Det känns som att han är pånyttfödd, som att han tonat ut och kommit tillbaka. Det är något bekant med mannen som står framför honom. Han kan inte sätta fingret på det, men som att han träffat honom förr, på en bar någonstans kanske. Något med ögonen. Bekant. Sen han vred sig om har han stirrat på Richard som ett rådjur stirrar på lyktorna från en bil.




Prosa av aloc VIP
Läst 211 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-06-12 20:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

aloc
aloc VIP