Det småregnar
men när jag passerar hörnet
och ingen blick längre når mig
ösregnar det

likt tillbakahållna tårar
strömmar ner
när ingen ser

paraplyet, det röda
med vita prickar
ligger i min väska
som hänger över axeln
den är tung av
lånade böcker
som jag skyddar med mitt liv

fäller inte upp paraplyet
låter regnet skölja över mig
suddar bort spåren
med mintsmak i munnen