Morgondimmans rök ringlar längs
daggvåta grusgångens korn

Endast fotspårens glimmer
syns nertrampade där du satt dina nakna fötter

I ekens blads grönska spritter
första solskensstrimmorna sin lekfullhet

I den gistna träbryggans gamla plank
skuggar din nakna kropp inför vattnets kyla

Regnbågens färgspektra rund på skyn i samklang
med ringar på vattnet där du mjukt gled i

Vacker är världen där du finns
Men vackraste är du min älskade