Vad är tid
frågade munken

en blinkning
svarade Mästaren
med en blinkning

du blinkar oftast
omedvetet

men du kan även
blinka
för egen vilja

så är tiden
en överenskommelse
om vad blinkning
ska betyda

du stänger ute
ljuset för en stund

för att skydda eller fukta
din verklighet
dina känsliga ögon

du följer nattens puls
det ögonblick
du kallar sömn

när du vaknar
har hela natten
försvunnit

tid är kropp
varje beslut i kroppen
påverkar tiden
sa Mästaren

så du menar att jag kan påverka tiden
frågade munken
jag känner snarare
att jag är slav under den

ingen makt går förlorad
utom den du ger bort
svarade Mästaren

du påverkar alltid tiden
beroende på
vad du laddar den med

meningsfulla
begripliga
hanterbara
händelser

gör blinkningarna
distinkta
och tiden självlysande

det som händer
sker omätbart
som en dröm
som ett enda laddat
levande nu

men den stackare
som varken har
engagemang
eller intresse...
började munken

...gyttjebadar ständigt
i trögflytande dötid...
fortsatte Mästaren

...och vill helst blunda
för allt
när tid punkteras
luften går ur
lämnar efter sig
lögn och splittring
som sladdriga rester
efter en
sönderblåst ballong

skärp intresset
skärp tiden
som man skärper
kökskniven

ta varje lägligt tillfälle
att forma tiden
ladda den
sprängfylld med lek
sa Mästaren

jag tar tiden på allvar
sa munken

när mamman ropar
och gör anspråk
på det lekande barnet
fortsatte Mästaren

måste det i ett enda ögonblick
byta sin laddade tid
där inga tidsmätningar
är relevanta

mot neutral tid
där klockan sekundvis
släpar sig fram över urtavlor
och displayer

en kostsam process
som inte lättvindigt låter sig göras
och som barnet intensivt måste träna
för att tas upp i kulturgemenskapen

hur kan då människan någonsin bli vuxen
frågade munken

att vara vuxen är att balansera
två olika tider i samma blink
svarade Mästaren

den mätbara och den omätbara
utan att någondera går förlorad

vem kan klara ett sådant konststycke
frågade munken

det är munkens största utmaning
svarade Mästaren och valde att blinka
med endast ett öga

med det andra såg hon kärleksfullt
på munken