På utspelet att de inte har här att göra
måste de ändå få, erkännandet, de sa:

-Tillhör vi falangen "Klagare" Eller?

...snabbt in-snabbt ut.

"Vi har inga vårdplatser"

-Men har ni problem får ni berätta.

-Va, har ni tagit bort min trovärdighet i samhället?

Snabbt in-snabbare ut.

"Vi har inga vårdplatser"

-Bättre du söker skydd.

(Återvändsskylt)

(Sen blev han utstött och satt resten av sitt liv och klagade)

-Om vi inte har här att göra och inte där att göra.

-Va, fan ska vi då ta vägen (oj, hör dom mig i mitt öra)

-Och så kallar dom mig kriminell, jag blir så...trött.

-Snacka om samhälle!

-Genom mitt undermedvetna? Nej, jag är inte "zitzo".

-Var det nu sanningen som sjöng för "Klagaren" i sin
sömn just som döden mötte det här sekt-likets öde?

-Kan ni också se genom mitt öga?

(Här måste du skrika)

-Så lät klagaren sång där han svävade förbi, "de stalkers"

---

-Är vi avlyssnade, säg till den tillförordnade gängledaren.

-Då vet vi var vi är, har de tagit över din telefon?

(Sista tagningen, snart är vi klara för dagen)

-"Och jag såg ljuset" är nu taget, på håret hörs min tanke.

-Va, fan var det?

-Till mitt vänskapsband, varför har du övergivit mig?

-Förstår du inte, jag saknar dig!

-Och visst behöver jag stöd för det här manuset, suger.....

-Säg nu vad du tycker, allvarligt talat.

-Kommer du hem igen?

Men nu hördes ett nytt sorts klagande från, de-stalkers:

-Det är ju vårat, vi hittade det på nätet.

-Är jag fortfarande tillförordnad, frågade klagaren från döden.

Det här tar aldrig slut och så här fungerar lik-sekten.

-Men kom till punkt någon gång....

(Och nu reagerade spaningsledaren)

-Äntligen.

TheEnd.2010.