i tanken exil
Rullar likt dagg nerför stjälken mot roten
Droppen mjukar upp skorpan
(Moderns förstenade barm
Blir en kudde)

Ord blir obegripliga
Papper förvandlas till stål
Längtan vänder sig mot det onåbara
Armar forlorar sitt syfte
(Förmågan att omfamna)

I tanken exil
Rullar nerför stjälken
Slår ingen rot
Blir bara en droppe i fritt fall
Jorden blir mjuk
Så att istället för att krossas i bitar
Blir man mosad inuti