Jag vadar ut sakta i stillehetens sjö
Runt mig reser sig skogsbeklädda berg
Jag flyter på rygg omsluten av det klaraste vatten
Med tusenstjärns tindrande himlavalv
Jag vaggas till ro av trygga vågor
Och fylls av stillhetens nu
Allt som har funnits och allt som bliva
Sluts av oändlighetens existens
Jag sjunker in ut ner upp i djupet
Blir ett med allt och återgår
Föds igen ur universums livmoder
Med starkare själatag
Tar ett djupt pånyttfött andetag
Vadar sakta upp igen
Starkare än förr
Runt mig reser sig skogsbeklädda berg