I den inre kretsen
har jag röster som lyssnar,

som förtvivlat ekar
ur en rostig gammal tunna

Röster som lugnar
den döende fågelns vingslag



Ur innerligheten
mullrar en hel stad (underifrån)

sirener ur mörkret
lockar drunknande män ur haven

och det finns appar för kvinnor
som älskar män, som aldrig älskat!



och på avstånd
lyser en svag lykta

svajar på en eka
som glider tyst över floden

och för just detta ändamål
har jag alltid en musa redo -



I den inre kretsen
har jag alltid ett hem

där finns Röster för hatet,
och den vrålande cynismen

men även för visheten
och styrkan att stå emot



"Älskling" Din röst bleknar nu
och templet tar form mot randen igen

jag hör ett barn gråta
ur en spjälsäng

Jag släpper din hand
och kysser din panna