Redan medlem?
Logga in
Hängd apatiGömd under. Långt under granriset. Den lille så nära och månen störtdykte mot evighetens droppe, den satt så allena så fastklistrad vid de tomatröda sommar skorna. Händer fångade de sista av droppar munnens suktande och var försiktig så stilla med tungan den längtandes. Fast. Aldrig fångad. Offret i mig som glas mot barnhud. Jag kan skriva men tänk om hon inte vill inte vill inte alls vill. Tänk om liv är liv och skrivandet min tunnel mot evigheten mitt liv hör du hör du mig du galne jägare med blicken fastfrusen vid podiets kärna, era föregångares namn ert sorgsna jagande efter punkt och rytm
hon satt bredbentare nu. Två fötter höften utåtvinklad, urinen fyllde gräset.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 343 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2017-06-15 22:57
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |