I en lövskog av kvarts,
Sjunger vinden udda,
En ton blir skev,
För löv av sten kan inte darra.

Över stränder i glas,
Kryper havet fel,
En våg glömmer bryta,
Och hittar inte längre hem.

Genom himmel av stål,
Når ingen stjärna,
Ljuset speglas hem,
En nebulosa ser sig själv.

En kall eld,
Kan ingen värma,
Flackar stapplande,
I ett försök att kasta skugga.

Mitt skrynkliga hjärta,
Kan inte kvittra,
Bara prassla,
Knastra och viska.

Jag måste bara finna,
mig själv,
i det.