Rabarberblast
Utanför staden andetagen. I dessa. Smäktande toner dansade vals över landet föddes i men aldrig velat tillhöra. Vi är så många. En ton för lite en för mycket. Lockande aubergine och mätta toner av rosa. Ett ljust ljust träbord. Folk som skiljer sig för att essensen fastnade i nybyggarandan. Den jaget flydde. Den själen aldrig lämnat aldrig kommer bli. t De brutna färgerna- en nyans borta. Från de rätta. Skuggor av minnen från tillhörighet. Din ryggtavla vänd mot mina hemligaste begär. Rädslan för att få allt. Allt det rätta på en gång. I rätt ordning. Älskad.
Skräckslagna insikter om ovärdighet. Om att inte få utan slit. Om lyckan som ett mätt öga oavsett kulör, status. Som en gestalt med picknick billig korv på Ikea och ett smittande uttryck av ren glädje.
När kvinnan han ikapp frågorna låg svaren dränkta under omöjlighetens begränsningar
det de andra döpt till liv. Acceptansen en daglig övning inför överlevnad.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 340 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2017-06-19 17:43
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |