Den stora berusningshelgen

Snart kommer vi till årets stora berusningshelg – midsommar. Man undrar varför folk inte kan ha roligt utan sprit. Det måste ha något med vårt kynne att göra. Eller känner vi oss så instängda och fjättrade att vi måste ha lite innanför västen för att få smaka lite på den där friheten som hägrar? Ingen kan påstå att vi är fria i själen – staten har ju alltid försökt att göra oss till lydiga medborgare, så att vi inte stör den allmänna ordningen inom politiken. Det är ett bottenbetyg att människor måste berusa sig så till den milda grad för att kunna känna lite glädje.

Vi borde i stället berusa oss med den vackra svenska försommaren. Vi borde lufta vår själ och inse att just vi har turen att få se detta mirakel. Men nu har man börjat göra den fina midsommartraditionen till åtlöje. Programledare i tv påstår att denna tradition är på väg att gå i graven. Det tror jag inte ett ögonblick på. Den sitter i folksjälen. Att vänsteranhängare vill det är inte så märkvärdigt: de vill ju ha bort allt som är roligt.
Men spriten kan åstadkomma mycket elände, det har den gjort i alla tider. Barn ska inte behöva gå omkring i spritdimmor, de borde få slippa att se sina föräldrar så väldigt fåniga.
Sill och potäter hör förstås midsommar till men skippa alkoholen, föreslår Bo Grapenskog.
Incitamentet till att människor dricker är att det är lättare med allt. Man ser inte de hinder som samhället sätter upp för en varje dag. Det är skönt att inte bry sig om något. Detta är något relevant för människor som känner sig bevakade. Många sliter sig fördärvade man vad blir tacken för det? En sönderbruten kropp. Vad bryr sig staten om det?
På midsommar ska man tycka att livet leker. Kärleken ska blomstra. För snart kommer hösten och då blir det andra premisser i livet. Så låt oss njuta av midsommaren med nypotatis, sill och naturligtvis en jordgubbstårta. Vad mer kan man begära?

Bo Grapenskog