Det är tyst i våra rum
Bara våra ensamma egon avger en beklagansvärd klang
Våra blickar faller över eller under.
Aldrig rakt på.

Kalla läppar som välkomnar, säger hejdå, godnatt och godmorgon.
Måltider som intas i våra olika rum, eller med blicken riktad vid sidan om.
Beröring som inte känns.
Inte menas.

Höststormar avlövar träden
Medan vi parerar allt som faller
Färgprakten utanför våra inre världar orkas inte med
Våra djupa suckar tar snart slut och får inte elden att ta sig något mer.

Ingen vill den ena längre
Föredrar allt annat
Vintern anas i gryningens krispiga luft
Och när kylan blir bestående
Har vi fryst fast allt som fanns

Som vi älskat... min vackra Viking.

Förlåt...
Viskar jag dig med mitt sista andetag, innan min tanke stelnat helt...

Förlåt...