Hål
där olyckan varit framme,
bland människor i tårar
i flitiga själars händer

i Tystnaden efter vinden,
där vallmon vilar
mot kvällsljuset

i min längtan
mot ett gammalt vykort,
som jag kastat i soporna

Hål


för att du gått din väg,
och haltar i sömnen
mot den du ska bli nu,

i den gamla kvarnens vingar
Hål i tänderna,
och i mannen på gatan

hål i farmor
för att farfars sång slutade,
hål i hans armbandsur

Hål



svarta i rymden
"inte ens ljuset undkommer"
hålet i mitt bröst

För att du försvinner mot randen,
och vårt tempel slukats av marken
Urgröpt:

för att äventyret måste börja om igen
...och att vi är en okänd värld
som ännu väntar på att bli upptäckt.


Hål
(i mig)

Hål


(i dig)