Himmelen är oförståeligt hög och solen är ordningsam
Haschjäntan har dragit för gardiner och persienner
och Stellan, strömmar Dionne Warwick
och Arboga tio-komma-två uppe på sin balkong
Tankar dansar runt en avlövad midsommarstång
och jag vet inte vem av oss i huset som är underligast
Många skulle säkert säga, det är väl en sorts liv det där med
och sedan passera med en slags värme och tacksamhet
Precis som jag,
när jag sparkar väck näbbmusen från ytterdörren
och påminns om grannen jag levde över för 25-år sedan
de små tassarna roterar levande i luften innan den försvinner
bland uteplatsens rallarrosor och knähöga gräs
Jag borde flytta innan vintern, men det är som det alltid varit
En del saker blir bara kvar