Mamma,
bristningar
likt vattenmelonens gröna kappa

Gick inte sönder när hon födde mig
först efteråt

Vid upptäckten av läppstiftsmärken
jag har kysst handleden
blodröd

Mitt fel. Inte ditt.

Vågor eroderar lyckan ur marmorögon
Tills vit sand ligger i vasken
Tills tidvattnet sköljer oss rena

Men aldrig hela