Perspektiv
Svaveldimma
Träskmark utan fotspår
Kraxande kråkor
Flyttfåglar som aldrig
nådde hela vägen fram
Aleppo faller
Hus brinner i Londons ytterkanter
Hyresgäster faller 110 meter ner
Mot marken
invirade i flammande lågor
Någon lägger stenplattor på mitt
slätstrukna bröst och andetagen
försvinner följsamt med
de ringande kyrkklockorna
05:53, dagen efter
En ny dag gryr
Stenen förtvinar
Jag balsamerar min kropp med
väldoftande oljor
Låter en ny dag ta form
utan att känna rädsla över
den bortblåsta världen
Allt är sig likt:
Aleppo faller
London brinner
Virus sprider sig med
radioaktiva fladdermöss
Solen har en dag mindre kvar
att brinna
Ändock är stenen bortsprängd
Och jag kommer till insikt med att
allt handlar om perspektiv
Perspektiv som tillåter världen att
vara som den är
utan att jag hejdlöst behöver falla
ner i
den mörka avgrunden
Undrar om jag får stenskott på
bilrutan i morgon
då nya provsprängningar görs i
de havsnötta
bergen